I morse när jag satt vid frukostbordet, tillsammans med man och barn, så fick jag återigen skåda det vackra som sker mitt framför ögonen varje morgon. Nämligen soluppgången. Ja varje morgon är väl att ta i, i alla fall så ser man det inte varje morgon. Det finns ju något som heter moln.
I morse hade jag till och med kameran till hands, för det är inte långa stunden som det är så där otroligt vackert. Så jag passade på att fota, dock genom fönstret, för ut i kylan ville jag inte.
Jag har alltid tyckt om att dokumentera allt som sker med fotografering, när jag var yngre och åkte utomlands så tog jag mängder med foton och sen prydde jag ett helt album med oförglömliga minnen. Men efter digitalkamerans inträda så har det blivit mindre och mindre fotografering, det blir liksom inte på samma sätt.
Däremot har jag alltid älskat layout och design och i och med bloggens födelse så kan jag ju faktiskt designa och pryda den med alla minnen i stället, blir liksom som ett litet fotoalbum.
1 kommentar:
Det tycker jag låter som en alldeles utmärkt idé!
Själv tar jag mycket fler foton nu när jag har digitalkamera... Man kan liksom experimentera så mycket mer!
Skicka en kommentar